Okej.. första julen in the uk avklarad, och jag måste säga att det varit en av de bästa på flera år. Att fira julafton på juldagen var inget konstigt heller som jag trodde. Att få alla julklappar på morgonen var nog det bästa hihi. Inte som i sverige där alla stackars barn tvingas vänta med att öppna paketen tills Kalle Anka är slut, eller om man är riktigt unlucky, efter man ätit julbord på kvällen. I alla fall, efter julklapps öppningen åkte vi alla hem till Marcs mormor för att äta julbord, vilket var över mina förväntningar. Efter att ha ätit mig så mätt att jag skulle kunnat rulla hem insåg jag att jag faktiskt inte saknade svensk julmat så mycket som jag trodde (Yep I said it.)

Dagen efter juldagen var det boxing day och tid för alla att gå ut och stanna ute hela natten tills man somnar under ett bord. Me lovesss ittt! Träffade massa trevligt folk och lyckades skaffa mig lite nya vänner på kuppen. Woho! ^^

Väl tillbaka i Newport nu, med två stora svarta soppåsar fulla av julklappar (I shit you not people) och biljetter till både Wicked & Thriller musikalen i London så kan jag ärligt säga att jag är sjukt nöjd med min första jul in the uk :)

Wait for the person who pursues you, the one who will make an ordinary moment seem magical, the person who brings out the best in you and inspires you to be a better person. Wait for the one who will be your best friend, who you can tell anything to, the only person who will drop everything to be with you at any time no matter what. The person who makes you smile and laugh like no one else and when they look at you, you know how much they want you and need you. Wait for the person who wants to show you off to the world, even when you are just in sweats and a t-shirt, but appreciates it when you get dressed up for them. And most of all wait for the person who will put you at the center of their universe, because that’s where you belong.

Okej så.. detta är i princip vad som hänt under denna långa tid som jag ignorerat min blogg (som jag lovade att jag skulle ta tag i, jag vet). Men i alla fall, Under några veckors tid satt jag i skolan i sverige, stressad och oerhört uttråkad med mitt liv och längtade bort till något annat, något bättre. Och för ca tre veckor sedan började min praktik och jag drog iväg till Wales för att lära mig lite om att spela in musik med hjälp av min pojkvän (som för övrigt är världens bästa pojkvän) yep, i'm getting soft. Anywaysss moving onnnn, nu när jag varit här i snart en månad, lyssnat på musik från alla möjliga håll och kanter, druckit strongbow och billigt vin från spar, hängt på alla möjliga små pubar, sett några gigs, sovit.. sovit lite till, myst, träffat massa nytt folk & shoppat lite mer än jag borde börjar jag känna mig ganska hemmastadd. Men det betyder inte att jag inte saknar min familj och mina vänner, som jag förövrigt inte hört mycket från alls sen jag åkte.. (förutom Linda såklart som ringer dagligen). Jag antar att vardagen inte stannar bara för att jag inte är hemma men det skulle vara trevligt med lite livstecken från andra sidan havet..

Med det sagt ska jag nu dra mig tillbaka och göra mig i ordning för att gå och se The Guns @ TJ's. Ha det bra vänner, hör av er när ni har tid. Alla samtal är välkomna! x