Jahopp, då sitter man här igen nu och saknar livet på andra sidan havet. Usch, jag är så sjukt trött på det här nu. Önskar att jag tog studenten idag, kunde få ett jobb i morgon och sedan skaffa lägenhet i Wales med min pojkvän där jag sedan ska leva lycklig i alla mina dagar! i really can't wait. Vem hade trott att livet skulle bli såhär för några år sedan? Minns fortfarande som om det vore igår när jag träffade Marc för första gången i London, Camden town där han spelade på blast beat med hans dåvarande band. På den tiden trodde jag inte ett skit på kärlek och jag letade definivt inte efter ett förhållande. Men ni vet ju vad de säger, sometimes love comes around and it knocks you down. Tror faktiskt att jag var kär redan efter bara några minuter av konverserande. Vem hade kunnat tro? Hannele var kär! För första gången i sitt liv. Ett och ett halvt år senare och jag är fortfarande lika kär, förmodligen dubbelt så kär och jag planerar att fortsätta vara kär i samma man i resten av mitt liv :) Jag har världens bästa pojkvän och för tillfället saknar jag honom så jävla mycket, livet är rätt orättvist ibland. Dock har jag lärt mig att aldrig ta någon för givet. För om man någonsin har saknat någon så vet man hur ont det skulle göra att förlora personen i fråga. Så ta hand om den du tycker om, det kommer jag göra <3